“Jag vill inte bli femtio år innan jag pratar om min biografi, utan jag vill göra det här och nu.
Eftersom att allting förändras så mycket och man glömmer ju av allting så himla fort, allting var ju så mycket bättre förut, eller var det?

Där i ligger min konst”

 

Markus Jonsson är uppvuxen i Majorna i Göteborg, men visste redan som 4-åring att han ville bli bonde. Han kom i kontakt med lantbrukarlivet som liten genom sommarstugan som låg vid en bondgård. Då var det bland det bästa han visste att titta på när kossorna mjölkades.

I dag har han ett lantbrukarföretag och jobbar delvis på en bondgård utanför Göteborg. Han började redan att arbeta på bondgård 1996 för att sedan gå lantbrukargymnasium samt ett år på lantbrukarhögskola, men Markus ville något mer. Han sökte till olika konstskolor, vilket resulterade i ett år på filmhögskolan, tre år på Valland i Göteborg och två år på Kungl.Konsthögskolan i Stockholm, där han tog sin master i våras.

Nu arbetar han om vartannat, två veckor i taget, på en bondgård utanför Göteborg och med sin konst i Stockholm. Han säger han känner sig som en kameleont mellan två krockande världar. På landet är det inte riktigt accepterat att vara konstnär och inom konstkretsar ses lantbrukararbetet som lite fult. Dock trivs han med att kunna gå emellan och tycker att det är underbart att kunna sätta sig på tunnelbanan i rusningstrafik men att det också är ”väldigt gött” att kunna hänga med djuren. Markus Jonsson säger att han nog är ensam om att vara både konstnär och lantbrukare men att han i sin konst hämtar inspiration från landet, hur arbetsförhållandena ser ut (extremt dåliga löner), att det svenska lantbruket håller på att dö ut och hur landskapet förändras. Han vill genom sin konst ta landsbygden in i stadens finrum. Markus Jonsson vill i framtiden kunna ha ett eget ställe, med både ateljé och lite kor, där han kan sköta sig själv.